Söndagen var inge rolig. =/ Jag låg inne i sovrummet typ hela dagen... Tills jag hade samlat tillräckligt med mod för att våga säga någonting. Tänkte någonting måste jag ju göra, kunde ju som inte bara ligga där inne.
Till en början gick det inte så bra, det blev liksom konstigt. Men sen pratade vi lite och fram mot kvällen kom Johnny och la sig i sängen med mig och då blev det mys och så. Jag blev så glad att jag började gråta mitt i alltihopa.
Han har varit så himla snäll (eller dum kanske?), förstår inte.

Jag vill aldrig mer fara ut, inte utan Johnny iaf.
Aldrig mer bli så jävulska full, aldrig mer dricka hembränt!
Då sitter jag hellre och slöar här hemma och vet vid kvällens slut att jag åtminstone helt säkert har världens underbaraste pojkvän kvar. <3

Nu ska jag gå och lägga mig i sängen och krama om honom...