Tänk att det kan ta sån tid att få det att funka någolunda med en anslutning från dator till tv.
Har flyttat datorn till soffan nu iaf. Känns något skönare än att ha den på skrivbordet. :P

Ah, till det lite mer viktiga nu då. När jag satt och "masserade" Elvis hals idag så kände jag en knöl på sidan av den. Stor och hård är den. Känner mig orolig nu, hoppas att jag bara går och är orolig i onödan. Vi satt i telefonkö till veterinären i en timme innan vi kom fram, men nu har vi en tid på måndag kl. 10:30 iaf.
Jag vill ha måndag NU! :(
Som tur är så vekar han inte ha ont eller så. Han är precis som vanligt... Äter, sover och dricker bra, full rulle på honom ute och inget konstig med bajset eller pillet.
Lillgubben! Hoppas verkligen inte att det är något allvarligt.



Hade lite skoj med honom igår iaf, eller om det var i förrgår... Iaf så tog jag en lång promenad med honom medans vi väntade på att Johnny skulle komma hem med nyckeln. Vi gick lite väl fort så det blev lite lek på skolgården och han HOPPADE för första gången, riktigt alltså. :D Jag skulle bara prova för kul över cykelstället, trodde aldrig han skulle göra det, men han fattade på en gång och tyckte det var skitskoj.
Agility nästa kanske? :)

Nu ska jag kika mailen och skicka lite bilder till Marta (jag är seg).
PUSS!


Uppdatering: Hmm, jag loggade in på msn för en stund sedan och fick upp några "addare". En av dom var tydligen en gammal klasskamrat från gymnasiet (nämner inga namn), en klasskamrat som jag i stort sett aldrig pratat med och som egentligen aldrig brytt sig om mig som börjar konversationen med  "De va då inte igår man varken såg eller hörde något ifrån dig. Är allt bra?".  Jag tycker att det lät ungefär som om vi hade varit tjenisar med varandra på gymnasiet, men det är långt ifrån vad vi var. Efter lite funderande utan resultat på vem det kunde vara fick jag lov att fråga. Blev lite chockad då personen sa vem det var. Jag hade stor lust att fråga vad som fått denne att helt plötsligt ta kontakt med mig. Inte för att jag inte tyckte det var tevligt, klart det är skoj att få höra från en gammal klasskamrat men man börjar ju undra. Jag lät bli att fråga iaf eftersom jag inte ville låta otrevlig. Det var så oväntat att jag knappt visste vad jag skulle skriva..

Aja, jag ska väl gå ut med lillbebisen min nu. Bye!