I min fantasi så står du där vid dörren, med en ånger och förståelse i blicken.
I min fantasi så är det du som säger att du vill kämpa, det är du som försöker komma med lösningar, det är du som tar tag i hela situationen.
I min fantasi så löser sig äntligen allt.
I min fantasi så ligger vi till slut där i din famn... Glada och lyckliga.



I verkligheten hör du inte av dig.
I verkligheten verkar du inte bry dig alls.

Varför ska det vara så himla svårt?