Tänk att det kan kännas så otroligt fruktansvärt tyst när inte den där personen ligger och andas intill en längre... Jag gillar inte alls den tystnaden.
Allt kändes helt plötsligt så himla stort här hemma, så himla tomt och som sagt så himla tyst. Det var bara katten som bröt den där tystnaden ibland. Skrämmande!

Idag öser jag musik här hemma och försöker sätta mig i sysslor så att jag inte ska tänka så mycket på det.
Funderar på att ta mig an fönstrerna senare, dom behöver verkligen putsas. Skura ska jag också göra, byta på Oliwer och kanske sätta upp någon mer grej på någon vägg. Kylskåpet skulle nog behöva putsas ur efter att sirapen rann ur kakformen. Och så har jag ju trapphuset som ska sopas. Jag kan nog hålla mig sysselsatt idag, ja.







Jag fick åtminstone ett "förlåt"... På sms... Men jag fick ett.