Det blev jobb ikväll igen och det känns. Jag är så himla dålig på att säga nej. >_<
Daniel:
- Vill du jobba ikväll?
Jag:
- Nej, helst inte.
Daniel:
- Vad jobbigt då du säger så där. *smile*
Jag:
- Ja, men jag vill ju helst inte. Men om inte någon annan kan så får väl jag ta det.
(Jag vill ju ställa upp ändå liksom.)

Men åh, Emelie jävla smartröv!
Jag vet att min rygg inte pallar så mycket längre, att huvudet inte hänger med riktigt och jag hade en del förvärkar och sammandragningar ikväll. Syrran och mamma säger om och om igen att jag borde ta det lugnt... Men det går ju inte. Jag skulle bara känna mig gnällig om jag skulle säga på jobbet att jag inte pallar lika mycket som förut, jag skulle känna mig lat. =/ Men samtidigt så måste jag ju lyssna på min kropp. Och samtidigt som det så behöver jag ju så många timmar jag bara kan få med tanke på att det är jag som drar in pengarna som vi ska leva på.

Försökte puscha på Johnny idag att han måste ta och skaffa sig ett jobb väldigt snart. Men så ska han ju hitta ett också.

Det hade kännts underbart om jag hade kunnat dra ner på timmar nu i november. Inte för att jag har så jättemånga nu heller kanske, men ändå. Vet fler som hade blivit nöjd då också då det innebär mer jobb. :)
Jaja, det är väl bara att hoppas på att han hittar något snart. En sak är säker iaf och det är att jag kommer vara på som satan! :P

Snart är jag ledig i tre dagar. Jag längtar! :D