Johnnys och mitt förhållande är ungefär som våra köksväggar. Man kan inte nöja sig med att bara spika i bucklorna och sedan tro att tapeten ska bli jämn och fin, man måste ta tag i allt. Man måste riva ner alla lager av gamla tapeter ända in till grunden och dra ur alla gamla spikar, göra det riktigt ända ifrån början.

Sedan ska man jobba fram allt. Det ska läggas upp nya lager med gipsskivor och masonitskivor, det ska spacklas, det ska slipas, det ska läggas upp lite mer lager, det ska spacklas och slipas lite till... SEN kan man äntligen börja tapetsera.
Det kanske händer att det hamnar en liten skråma någonstans, men så pass liten att man inte tänker på den förrän man berättar att den finns där.



Så långt hann vi dock inte.
Vårat förhållande ser väl ut ungefär som våra köksväggar just nu, påbörjade men långt ifrån avslutade.
Det fula är att det som satte stopp både för köket och för oss var alkoholen och fula ord.

Nu finns det däremot personer som kan hjälpa mig med väggen så att den blir hel och det finns även personer som kan hjälpa mig så att jag blir hel. Sedan vad som händer med dig kan bara du skylla dig sjäv för.

Och du må tycka att min familj och släkt är rena rama pinan och konstiga i huvudet som inte tycker som du.
Men en sak ska du veta och det är att min familj och släkt är det närmsta, finaste, bästa och käraste som jag har!
Min familj och släkt ställer upp i vått och torrt och finns alltid där för mig vad det än gäller. Det spelar ingen roll om dom inte skulle kunna göra något åt saken, dom visar att dom finns iaf. <3