Känslan i morse då det första Nelli gör när jag kommer in i rummet är att ge mig dagens största leende är helt obeskrivlig. Jag kände lyckan och glädjen sprida sig genom hela kroppen. <3

Igår ringde jag till mamma och grät, jag trodde seriöst att Nelli hade hur ont som helst någon stans.
Jag gör en lång historia kort. Det som jag trodde var ont var bara, precis som mamma föreslog, ett par tröga rapar. Hon sov som en stock efter det och vaknade inte förrän strax efter 05:00 i morse.
Och som jag skrev till mamma igår så känns det alltid bättre efter att ha fått prata med henne oavsett om hon har några förslag på mina frågor eller inte.
Min mamma är bäst och jag älskar henne så otroligt mycket! Jag tror att jag är överdrivet mammakär. Haha! :D

<3