Då man sitter där, höggravid, nästan nyvaken med gammalt smink på sig från dagen innan, lite småruffsigt hår med några lockar hängandes ner i ögat och bara känner sig allmänt lat och ofräsch och ens partner verkligen kollar in en en bra stund med den där speciella, trovärdiga blicken för att sedan säga "Vad snygg du är", då kan man ju inte bli annat än glad. ^^,

Inte fan kan jag få fram ett "Tack älskling!" för det. Nej, ist sitter jag där och försöker skämta bort det trots att jag blir hur glad som helst inombords. Det där måste jag banne mig bättra mig på.

December och början på januari har jag älskat Johnny extra mycket. Så är det bara. Jag känner av en förändring och jag tror att det har märkts ganska mycket på mig. Det känns som om att det borde ha märkts iaf för jag har känt mig så extremt mycket gladare. <3
Jag hoppas bara att han har sett det och kanske kan förstå varför. Jag har uppfattat Johnny som gladar nu de här månaderna också, men det är bara han som kan svara på om det stämmer eller inte.

Äsch, jag skulle kunna sitta och skriva hur länge som helst känns det som... Det blir väl lätt så då det pirrar lite i magen som om att man vore nykär. ;) Men vi borde faktiskt gå och lägga oss nu om vi ska orka med morgondagen. Ska burra in mig i Johnnys famn då. <3
God natt!