Om jag hade haft en plats och pengar för det så hade jag åkt iväg med Nelli en vecka. Tur att hon är så pass liten att hon inte förstår så mycket. Att måsta känna att vi väldigt ofta kommer i andra hand tär på mig. "Hitta en sysselsättning du också och gör det när du vill så tar jag Nelli." För det första så tycker jag att han kan ta hand om Nelli vare sig jag har en sysselsättning eller inte och för det andra så har jag fullt upp med att hålla det fint och rent här hemma, se till att vi har rena kläder, ta hand om Nelli och ta långa promenader med henne för att hon ska få frisk luft. Då han kommer hem ser jag chansen att kanske kunna få lite vila... Men det verkar vara för mycket begärt. Om jag kunde få en hjälpande hand då av honom så kanske jag hade haft lite ork till att ha en jävla sysselsättning. Jag blir så jävla ledsen! Var tog den där ansvarsfulla personen som gav oss så mycket kärlek vägen? :(