Min helt plötsligt supesociala katt stör min sömn ungefär varje morgon. Hon ställer sig nedanför min sida av sängen och skriker. Om jag inte reagerar, ja då hoppar hon upp och skriker vid huvudet på mig. Vad gör hon när jag väl vaknar då? Jo, hon gosar oftast bara en liten stund, sedan springer hon ut i vardagsrummet. Jag håller verkligen på att få spunk på henne ibland. Idag fick jag åtminstone min sovmorgon. ;P
Det spelar ingen roll om jag har dörren stängd hit in heller, då ställer hon sig bara utanför, skriker ännu högre och klöser på dörren.
Nu är hon här igen och lever om så det är väl lika bra att man tar och he upp sig.

Vilken tvärvändning. Min magkänsla säger att det har hänt något mindre bra under de här två dagarna, men vad vet jag. Jag lär nog inte få höra något ändå.

Just nu ligger jag och njuter lite smått i mörkret iaf. Kände en fjäderlätt spark från bebben för en liten stund sedan och då kan jag bara känna glädje i hjärtat, jag får som ett lyckorus i kroppen. Jag längtar så tills den tionde augusti då jag ska få se det lilla livet igen, större denna gång. :)

Vi har fått så fina kläder av mamma. Själv så väntar jag tills jag vet könet på den lilla, det blir så mycket roligare att köpa då. :)

Ska dra mig in till köket och trycka i mig någon macka... Lite varm choklad också kanske.