Idag ska Johnny till Timrå för att fixa inför utbildningen han ska gå.
Tänkte jag skulle vara snäll mot honom så jag klev upp klockan 07:00 för att göra iordningt några mackor till honom så han har något att äta vid lunch och så gjorde jag iordingt kaffe som han önskade sig nu på morgonen, under tiden skulle han gå ut med Elvis och leta efter sina arbetsbyxor... Det slutade dock med att han sov, tog förmodligen ett par andra byxor, kaffet blev bortkastat eftersom han inte skulle hinna dricka det och jag fick gå ut med Elvis.
Känns nödvändigt att jag klev upp över huvud taget, nej.

Nu kan jag dessutom inte somna om heller. Vilken dag! >_<


Aja. Elvis var hos veterinären i förrgår iaf, han fick stanna där över dagen.
Tog lite tid innan vi fick dit honom igen, jävla oseriöst djursjukhus det där. Får vänta i en månad på att få höra något om provsvaret, ringer och ber dom ringa upp, väntar i några veckor utan att dom ringer, ringer upp igen och då blir dom sur. Vad tänker de med egentligen? Nu tog dom iaf in honom som kompensation, men att dom skar i honom lär vi ju få betala (förståeligt), däremot ska vi banne mig få nedsövningen, provsvaret och det gratis.
Han fick ju bära en sådan där strut för första gången iaf, det var inte alls gillat. De på sjukhuset sa att han skulle vänja sig ganska snabbt, men inte våran hund. Han blev bara mer deprimerad för varje timme som gick. Vet inte riktigt hur många timmar han låg och gnällde. Det var inte hans vanliga gnäll heller, det lät ungefär som om att han grät. Tänkte att han kanske var törstig, men nej då. Hungrig, inte det heller. Pill eller bajsnödig, nej inte det heller. Han ville inte ens ha godis, han stod bara helt paralyserad, lyssnade inte ens när man ropade på honom.
Efter några timmar nära till utbrott bestämde vi oss för att ta bort struten och det tycker jag var bra, han blev en helt annan hund. Svansen åkte upp direkt, sen ville han ut och pilla, sen åt han mat och drack vatten. Busa ville han göra också, men det fick han inte eftersom veterinären sa att han skulle ta det lugnt. Men att en strut kan göra så mycket.
Stackars liten! Jag hoppas han inte skadar sig så pass någon gång så han verkligen måste ha på tratten hela tiden.
Nu kunde vi ju ta bort den eftersom han inte är och kliar vid dränaget.
Han lär vara glad som får ostbitar varje morgon iaf. Han får det eftersom han måste gå på antibiotika, jag rullar in pillren i dom. Mumsigt tycker han. :P

 

Jag borde inte vänta så länge med att skriva här, det blir nog lite väl mycket.
Nu blir det te och tv.
PUSS!